Vad är din roll på IVL?
– Jag är forskare och arbetar med vattenbruksrelaterade frågeställningar och biologiska samt ekologiska frågeställningar rörande musslor och ostron. Mycket av det arbete jag gör kopplar till nedsänkt odlingsteknologi.
Jag har förstått att IVL arbetar väldigt brett men du och dina kollegor fokuserar i huvudsak på odlingarna?
– IVL har identifierat ett antal områden där vi ser att vi kan bidra till en positiv utveckling. Ett av dessa områden är hållbara hav och där kommer vattenbruk in som en naturlig del. En annan del som vi fokuserar på är antropogen påverkan på havet, t.ex. mikroplast, miljögifter och shipping. På Kristineberg arbetar vi aktivt med att utveckla dessa områden genom uppdragsverksamhet och forskningsanslag.
Kan du berätta mer om vad det är ni gör där just nu?
– Vi har ett stort projekt finansierat av havs- och fiskerifonden där vi vill utveckla en kunskapsplattform för nedsänkningsbar odlingsteknologi. Vi tittar på befintlig teknik samtidigt som vi söker tilläggsfinansiering för att kunna utveckla bättre system anpassade för svenska förhållanden och även då sprida informationen till industrin i Sverige. Sedan har vi den främmande arten stillahavsostron (Magallana gigas) som kom in till Sverige 2006. Det är en av världens mest odlade arter men i Sverige får man inte odla den trots att folk är intresserade.
Av miljöskäl?
– Myndigheterna är rädda för spridning. Enligt Jordbruksverkets föreskrifter får odling av främmande arter endast ske i slutna, landbaserade system, vilket man hänvisar till eftersom man inte vill att ostronen ska sprida sig och orsaka negativa effekter. Situationen med stillahavsostronet är komplicerad därför att det är en art som kanske kan orsaka ekologisk skada men som också har stora fördelar.
Som till exempel?
– Kommersiellt har detta ostron ett högt ekonomiskt värde, dessutom är det en filtrerare vilket innebär att den förbättrar vattenmiljön och minskar övergödningsproblematiken. Den skapar även tredimensionella strukturer som är bra livsområden för andra organismer och därmed ökar ostronen också biodiversiteten. Ur den aspekten har vattenbruk väldigt mycket att erbjuda.
Vad är då problemet?
– Man är rädd för habitathomogenisering (endast ostronrev överallt) och även konkurrensen med inhemska arter som exempelvis det platta ostronet (Ostrea edulis) som vi har här i Sverige. Talar du med Jordbruksverket får du också höra smittspridning som en risk. Jag anser personligen att det är större risker med att fortsätta att importera levande livsmedel än det är att faktiskt ha den här arten här.
Hur ska man då lösa det?
– Det vi försöker göra i vårt projekt är att utveckla odlingstekniker som gör att vi kan odla den här arten utan att den förökar sig. Vi kommer att utgå ifrån en modell som används vid landbaserade kläckerier där man får alla ostron att bli lekmogna samtidigt. Vår idé är att använda modellen i havet för att beräkna när det är dags för ostronen att föröka sig. Vi vill sedan sänka ner ostronen på större djup där det är lägre temperaturer och på det sättet försöka hindra att de förökar sig.
Sedan vill vi också titta på andra delar kopplat till nedsänkningsbar odlingsteknik. Bland annat gäller det minskad påväxt, något som idag är ett stort problem att hantera inom vattenbruksindustrin. Vi ska därför undersöka påväxt på olika djup och se om man kan minska påväxten genom att manipulera djup. Även positiva effekter av djup/lägre temperaturer på inhemska ostrons och blåmusslors kvalité ska undersökas.
Det är egentligen kombinationen av att få fram högkvalitativa musslor och minska påväxtfaktorer?
– Precis. Tekniken har också stor potential vad gäller minskade konflikter med andra maritima näringar. Det finns idag ett stort motstånd mot att etablera nya vattenbruk för folk vill ha en orörd havsmiljö. Allt ifrån turistföretag och säsongsboende till vissa naturvårdsorganisationer är stora motståndare till det här. Fördelen med nedsänkbara odlingar är att man kan dölja dessa under ytan.
Varför detta motstånd?
– Det minskar naturvärdet tycker de men då har man inte förstått vad odling av extraktiva arter innebär – att det handlar om organismer som utför en miljötjänst, en ekosystemtjänst. Just kunskapsläget i Sverige för gemene man när det gäller vattenbruk diskuterades mycket på den nationella vattenbrukskonferens som nyligen hölls. Fiskodling, laxlus och antibiotika, det är bilden av vattenbruk i Sverige, vilket är väldigt missvisande, det finns så mycket mer än så.
Hur länge har ni arbetat med projektet?
– Odlingsprojektet startade i september och kommer att pågå fram till årsskiftet i december 2021.
Vad hoppas ni uppnå?
– Genom att kunna hindra stillahavsostron från att föröka sig vill vi ge både vattenbruksnäringen och myndigheterna möjligheten att acceptera och etablera kommersiell verksamhet när det gäller arten. Sen vill vi också visa på fördelarna med den här typen av teknik inom vattenbruksindustrin. Att man t.ex. kan minska påväxtproblematiken och även förlänga säsongen när man har en produkt av god kvalité. Vi vill också undersöka biologisk produktionspotential på olika djup.
Om vi istället talar OffshoreVäst. Ni är nya medlemmar men hur hamnade ni här?
– I vårt projekt arbetar vi i kustnära områden men den teknik vi utvecklar är också tillämpbar offshore, vi kände att OffshoreVäst var en bra plattform för att komma i kontakt med aktörer från det området. Det görs väldigt mycket forskning i Europa där man kombinerar till exempel havsbaserad vindkraft med musselodling.
Det är redan idag så pass etablerat?
– Ja. Vi kände då att om det finns ett sådant sammanhang i Sverige med offshoreteknik, bra plattformar, bra infrastruktur för energiproduktion, då är det en fantastisk möjlighet att kombinera det med odlingsverksamhet. Det var därför vi kände att OffshoreVäst var intressant för oss.
Om man tittar på förväntningar från er sida, är det hela kittet med teknologisfären och kunskapen eller är det specifika aktörer ni tittar på som är intressanta?
– Det är nog hela kittet. Ska man ha offshoreverksamhet krävs det enorm teknisk kompetens, och det handlar om stora investeringar. För vår del handlar det om att skapa synergieffekter, att få kontakt med aktörer som har intresse av att bygga infrastruktur och förmågan att se lite utanför sitt eget tillämpningsområde. Exempelvis energiproduktion är ett nyckelområde om man talar offshore, oavsett om det gäller fiskodling eller extraktiv odling. All den sortens infrastruktur runt omkring är intressant.
När det gäller odlingsprojektet, är det i Kristineberg ni håller till då?
– Framförallt är det där men även i andra delar av Bohuslän. Vi har väldigt mycket industrikontakter där, bland annat med Bohus havsbruk som också är intresserade av det här med offshoreteknik. Det passar väldigt bra ihop med arbetet som pågår kring Kristineberg Research and Innovation Center som är under utveckling.
Smart Ocean verkar ännu vara på diskussionsstadiet men som ni också ska vara med i som jag förstått det?
– Jag kommer absolut att vara aktiv i den ansökan genom att bidra med vattenbruksdelen, så det är roligt. Att få ihop det här med kunskap, vetenskap och industri och att faktiskt få till praktisk verksamhet kring goda idéer, det är en nyckelfaktor. Det passar också mig personligen, vetenskap är kul men att se kunskap omsatt i praktik, det är det som är fantastiskt.
Du känns som rätt person på rätt plats. Finns det något du själv skulle vilja lyfta fram som vi inte tagit upp?
– Det skulle väl vara att poängtera att vi är ute efter att hitta samarbetspartners som är intresserade av att veta mer om vattenbruk, eventuella synergieffekter och nyttan av att kombinera energiproduktion med annan verksamhet. Vi ser väldigt positivt på samarbeten.
Tack till Åsa Strand, IVL svenska miljöinstitutet, som tagit sig tid för intervjun.
Vill du vara med i artikelserien eller kontakta Åsa? Skicka ett mail till alexander.hertzberg@ri.se eller besök IVLs hemsida för mer information!