Artikelserien Vi är OffshoreVäst är tänkt att presentera samtliga medlemmar i konsortiet som tillsammans utgör OffshoreVäst. Vi vill öka kännedomen om varje enskild medlem men också sprida kunskap om den kompetens som vi inom konsortiet faktiskt besitter. Denna gång är det Hexicon som presenteras efter en längre intervju med Maurice Jenkens.

Maurice JenkensDounreay Storm

Hej Maurice!

Först och främst, vad är din roll på Hexicon?

– Jag är marknadschef.

Okej, vad innebär det i praktiken?

– Vi har en ganska liten organisation bortsett från en VD, en avdelning för projekt och ytterligare en med några stycken från engineering samt en finansavdelning. Detta innebär att allt annat hamnar hos mig. Så det är inte rent sälj utan mer affärsutveckling och kommunikation, allt som rör marknadsföring online. Man kan säga att allt som är kommersiellt hamnar hos mig.

Hur länge har du suttit i denna position?

– Nästan två år. Totalt har jag jobbat tre år på Hexicon.

Jag har sett er företagsbeskrivning men tänkte att du själv skulle få berätta lite om er teknik och lite generellt om Hexicon

– Vi grundades 2009 och specialiserade oss på flytande plattformar för vindturbiner. Tekniken vi använder oss av heter på engelska ”semi-submersible” och det är den mest använda tekniken inom Olja & Gas branschen när det gäller flytande plattformar.

Det vi inriktade oss på från början var att ha mer än en turbin på samma plattform och vitsen är att komma åt kostnadsfördelar. Om man har dubbelt så mycket kapacitet på en plattform behöver man mindre havsyta, mindre kablar och färre moment vid installationsprocessen. Man halverar helt enkelt antalet moment för att installera ett visst antal megawatt till havs. För att detta ska fungera måste dock hela plattformen kunna vrida sig mot vinden, annars kommer turbinerna att skugga varandra och gå sönder. Vi har därför en lösning som innebär att vi vrider hela plattformen, den har vi patent på.  Vi har även tillsammans med ATKINS, ett globalt engineering bolag, tagit fram ett nytt mooring-system. ATKINS är mycket större än oss, så det är ganska coolt att vi har ett delat patent med dem.

Häftigt! Det är också det som gör er unika antar jag, att ni har flera turbiner som roterar?

– Absolut, det är vad som framförallt särskiljer oss från andra lösningar inom flytande vindkraft. Vi har också en något större plattform som öppnar upp för andra möjligheter och andra lösningar. Det kan handla om andra energikällor men också andra energilösningar till havs, syresättning har varit uppe på radarn men även avsaltning av vattnet.

Du har ju i vår mailkonversation tidigare lyft er närvaro i Skottland som jag också läst en del om i olika medier, vill du berätta lite om det?

– Ja, vi har ett projekt i Skottland som heter Dounreay Trì floating wind project. Det finns ett bolag där som heter Dounreay Trì som är finansierat med externa finansiärer som banker eller företag som är vana vid att arbeta globalt med skeppsindustri. Dounreay hyr vår teknologi kan man säga samt våra tjänster för att driva utvecklingen framåt.

I projektet har vi sedan kopplat in ATKINS samt RES Offshore och för att göra en long story kort så började vi projektet för drygt två år sedan och tekniken har anpassats för norra Skottlands förhållanden, vilket innebär en lite tyngre och lite mer robust/starkare konstruktion. Detta beror på att förhållandena är så krävande i norra Skottland där man talar om ”North Sea Harsch Conditions”. Om man överlever där då har man fått ett bra betyg för andra marknader.

Vi har nu kommit så långt i projektet att vi i april eller maj 2017 ska få ett sista investeringsbeslut vilket betyder att man börjar bygga. Beslutet heter FID (For Investment Decision) som innebär att man trycker på den gröna knappen och börjar bygga enligt ett blue print i ett skeppsvarv. Sedan har vi nu också fått in en turbintillverkare som vi inte haft förut och dessutom är vi igång med att få de sista licenserna från Marine Scotland. Dessa är viktiga då de säger att vi får använda deras vatten för våra ändamål. Allt är grönt där, men det slutgiltiga beskedet kommer i februari/mars.

Sedan är det The Crown Estate som leasar ut vattnet och avgör om vi överhuvudtaget får leasa vattnet för projektet, Det finns ett teoretiskt hinder att myndigheterna inte skulle ge licenser till projektet, men vi har haft långa och positiva diskussioner med båda myndigheterna som guidat oss igenom vår ansökan så allt ser väldigt bra ut.

Det kan vara värt att nämna att det är britterna själva som öppnat för olika projekt inom flytande vindkraft och bjudit in bland annat oss för att utveckla tekniken så sannolikheten för att dem nu säger nej är minimal. Vår största utmaning är att få finansiering, vilket vi är på god väg med men det är ännu inte klart. Det behöver den inte heller vara i dagsläget, bara vi kan stänga den slutgiltiga finansieringen senast maj 2017. I juni 2018 driftsätts plattformen.

Jag har som en fråga här var ni ser er själv om tre år men vi kanske har svarat på det nu?

– 2017 byggs plattformen i Skottland, 2018 så driftsätter vi den och 2019 hoppas vi i alla fall ha påbörjat en likadan process i ett annat projekt, minst ett. Detta är trots allt ”bara” ett demonstrationsprojekt och vi hoppas i nästa projekt att bygga 5 eller 6 plattformar i en mini array och sedan ett större array. Förhoppningen är därför att vi är på god väg mot ett större projekt i USA eller Asien.

Okej. Jag läste i en artikel publicerad av NyTeknik häromveckan att både ni och Minesto uttrycker en kritik mot förutsättningarna i Sverige för att etablera sig på en svensk marknad, vill du utveckla detta?

– Ja, det är så här att vi förstår ju den svenska marknaden ganska väl; låga priser, mycket statsstöd både till förnybart och gamla energikällor så det finns ingen riktig marknad och dessutom en med överkapacitet.

Men det finns två aspekter här; för det första är den flytande vindkraftsbranschen global och växer otroligt fort med en enorm potential, i t.ex. Japan och USA och övriga världen också. Samtidigt är vi så bra positionerade i Sverige som industriland för att ta en del av den kakan att det är en missad chans att vi trots allt inte gör mer av detta. Dem allra flesta andra stödjer sin egen teknologi med samarbete mellan näringslivet och stat genom nationella testprojekt. Det är industriländer som säger: ”Här är vi! Ready for sale!”. Amerikaner gör så, fransmän gör så, japaner gör det och vi känner då att Sverige som industriland inte är lika vass i det spelet just nu. Vi ser det som missade chanser för Sverige som ett ”industriellt eko-system”.

Vi har ju en tradition i Sverige av flytande plattformar. Som du kanske vet byggdes den första flytande oljeplattformen i Göteborg under 70-talet och den har varit i drift sedan dess. Den byggdes i Göteborg sedan la man ner varvet men GVA har levt kvar i många år och just den kunskapen om flytande plattformar för energi till havs är precis vad vi sysslar med, vilket gör att vi har en chans att återuppbygga en del av detta. Plus att allt som byggs i Sverige är direkta arbetstillfällen i industrin så det är svårt att förstå varför ekosystemet Sverige inte tar den här möjligheten för industrijobb och export när den fortfarande finns.

Sedan kommer mycket att hända 2025 när kärnkraften sakteligen tas ur drift och vi säger inte att vi kommer att ersätta den med vår teknik, utan det är nog en mix av olika tekniker, men att då ha möjligheten att välja mellan olika alternativ och ta det som passar bäst, det är en fördel där vi tror att flytande vindkraft har en enorm potential i Östersjön i södra Sverige. Anledningen är att det finns betydligt bättre förutsättningar för att bygga billigare flytande vindkraft i Sverige än i Skottland för att man inte behöver lika starka konstruktioner. Vi har en bättre kalkyl i Sverige än i Skottland och då skulle vi kunna föra in el i elnätet, rakt in i t.ex. Oskarshamn där man har ett kärnkraftverk som läggs ner och man enkelt skulle kunna koppla in flytande vindkraft i stamnätet. En ytterligare fördel är att det går att göra detta på djupa vatten, man behöver inte vara nära kusten så man kan slippa se dessa vindkraftverk.

Slutsatsen är alltså att det dels finns exportmöjligheter och möjlighet för att skapa nya jobb inom industri och hög kvalitativ arbetskraft men också att Sverige ger sig själv chansen att kunna välja mellan olika alternativ för energiproduktion när man väl avvecklar kärnkraften till förmån för andra energikällor om ett par år framåt. Kort sagt ser vi stora möjligheter för svensk industri i en globalt växande marknad.

Om man jämför det som exempelvis Storbritannien gör bra kontra Sverige, handlar det då om ett statligt stöd för utveckling?

– I Skottland har man någonting som heter ROC-program som står för ”Renewable Obligation Certificate” och innebär ett grönt elcertifikatsystem som är väldigt generöst, dvs. när man säljer el från ett flytande vindkraftverk vilket ses som ny teknik, då får man extra hög ersättning för den el man producerar. Om vi då jämför så får man i Skottland ett ROC för vind till land, två ROC för vind till havs och man får tre och ett halvt ROC för flytande vindkraft, detta innebär en otroligt generös ersättning men det gäller bara första demoprojektet eftersom att det handlar om att bevisa eller demonstrera den nya tekniken. Sedan gäller ett vanligt system efter denna period men det är fortfarande väldigt generöst om man jämför med Sveriges.

Vi finns i Skottland för att man där har skapat ett specifikt system för utvecklingen av energiproducering till havs och det systemet är inte tänkt att skapa stora parker för det skulle vara för dyrt, utan det är tänkt att driva fram ny utveckling. Skottland har nämligen fantastiska vindar och djupa vatten men inte möjlighet att ställa traditionella vindkraftverk på grunda vatten, dessutom skulle stora parker på land förstöra för deras turism och miljö vilket gör det problematiskt. Skottland är därför ute efter alternativ. Sen ser vi med spänning på vad Skottarna ska göra efter den nya flytande tekniken etablerats och vilken uppföljning ROC-programmet får.

Okej och där kommer ni då in som ett passande framtidsalternativ med er teknik?

– Ja och när man säger framtid då ska man veta att det finns flera internationella konsultbolag som MAKE Consulting och en rad andra som har räknat ut att år 2030 ska det globalt finnas ungefär 3500 MW flytande vindkraft installerad så det är en snabbt växande industri.

Om vi talar framtid och du tidigare berättade om att du är huvudansvarig för marknadsföring undrar jag hur det ser för er del, märker du av en skillnad jämfört med tidigare år om man tänker marknadsmöjligheter och intresse?

– Oh ja, absolut. När jag började jobba på Hexicon och ringde runt till olika bolag la de allra flesta på luren eller trodde inte på vad jag sa. Imorgon kommer det en delegation från Taiwan på besök från NEP (National Energy Program) och det är andra gången dem besöker oss. För någon vecka sedan fick vi besök av ett gäng Koreaner. Nu är det inte så att hela världen kretsar kring lilla Hexicon men vi märker absolut av ett ökat intresse och att vi är med i spelet internationellt, när nu politiker och övriga fått ett intresse för vår bransch. Globalt har man förstått att flytande vindkraft är en lösning för specifika problem som många länder brottas med inom offshore branschen.

När jag började var det bara bolag och människor som ansågs vara lite ”open-minded” eller framåt som lyssnade på oss. Dem ansågs som risktagare. Idag är vi istället mainstream business. Om vi blickar framåt 10-15 år, är det här absolut en stor bransch. Den stora fördelen för flytande vindkraft är att man kan standardisera produktion och installation och dessutom har man större möjligheter med större turbiner på djupare vatten och med större vindar. Man behöver inte bearbeta havsbotten så mycket heller utan det räcker med att förankra i den. Vi erbjuder en specifik lösning för specifika problem, och lösningen krävs allt oftare och vi ser därför ljust på framtiden.

Om man tänker just på Sverige och då OffshoreVäst med idén om att få svensk offshoreindustri att växa, hur ser ni på ert deltagande i OffshoreVäst och hur kommer det sig att ni blev medlemmar i första läget?

– Vi har alltid tyckt att Sverige är för litet för att ha sinsemellan konkurrerande offshore-krafter där vi anser att offshorevind är offshorevind. Mellan tum- och pekfinger kan man säga att under 40 meter vattendjup, är traditionellt offshore vind billigare, men kommer man lite djupare blir flytande vindkraft sannolikt en bättre lösning. Om man bygger en park på olika vattendjup finns det inga motsättningar mellan traditionellt offshore och flytande, det handlar bara om val av teknik anpassad efter läge.

Det finns fem eller sexbranschorganisationer och vi anser att det vore bäst med en övergripande branschorganisation för offshore vind. Vi ser Hexicon som ett svenskt bolag, vårt huvudkontor är i Stockholm men annars har vi inte en direkt koppling till just Stockholm. Vårt svenska projekt är i Blekinge men annars är vi utomlands. Vi hade gärna sett ett framgångsrikt offshore konsortium eller en koalition, om man sedan kallar det OffshoreVäst eller annat, spelar inte så stor roll för oss, bara man är tillsammans. Kalmar, Blekinge, Skåne… det finns starka krafter i Sverige som vill någonting med offshore och det vore bra att samarbeta mera.

Det är så ni ser på er medverkan helt enkelt?

– Ja, den offshore och flytande vindmarknaden är global och växer snabbt. Jag tror för vår egen del att om vi samarbetar kan vi åstadkomma mycket mer som svenska bolag.

Du menar att det framförallt är kanske Storbritannien, USA och Taiwan som är era marknader, eller?

– Ja för oss ja och när man tänker på potentiella marknader är det främst England, Japan och USA med som vi tror blir dem största marknaderna på sikt. Japan som marknad behöver flytande vindkraft mer för USA har andra valmöjligheter, något som Japan saknar. Japan har knappt något land kvar för stora vindkraftsparker, inte så mycket grunda vatten, men otroligt bra vindar och djupa vatten samtidigt som man saknar inhemska energikällor så behovet där är störst, vilket gör att Japan i nuläget satsar hårt på flytande lösningar. Asien generellt är en intressant marknad men även England, Frankrike och avlägsna öar.

Om man ser till OffshoreVäst eller Sverige, finns det något särskilt område ni söker samarbeten för eller har ett behov?

– Jag skulle tro det. Jag har inte koll på alla tekniker som finns inom OffshoreVäst-gruppen, men det som vi är bra på är ju att bygga plattformar och ansluta oss till mooring-system och turbiner, sedan spelar det ingen roll vilka slags turbiner eller mooring-system. Vi har själva begränsade kunskaper om mooring på väldigt djupa vatten som i Hawaii t.ex., så där är vi alltid i behov av mer kunskaper. Samarbeten med torn och vindturbiner är också intressant.

Operations and maintenance är också något som vi är öppna för att samarbeta omkring. Om man bygger en plattform som från början utgår ifrån att underlätta operations and maintenance så att man har mindre underhållskostnader och mindre down-time, om man kan få in ett sådant tänk från början för övervakning/monitoring skulle det ha varit jätteintressant att undersöka. Just nu har vi en överdimensionerad plattform och det vet vi om, men den har byggts utifrån tidsramarna som vi har haft. Om man istället skulle bygga från grunden utifrån att den ska vara lätt att monitorera och underhålla, det skulle vara intressant för att se vad man kan åstadkomma. Så det är några områden vi definitivt är öppna för att samarbeta inom.

Om man talar om marknadsföring som jag är lite intresserad av efter mitt samtal med Seatwirl senast, hur ser den ut för er idag? Är det främst mässor?

– Vi har inte en så aktiv marknadsföring, särskilt inte i Sverige. Det som vi har gjort är att vi har pratat med olika politiker och fått igång FREIA projektet i Sverige, där SSAB med flera gått ut med pressmeddelanden. Det är det som gagnat oss. Även internationellt har stora aktörer pratat om oss i olika kanaler vilket har gett oss trovärdighet och uppmärksamhet. Vi är samtidigt väldigt noga med att gå ut med information när det behövs men jag tror vi har gjort fem pressreleaser totalt, så vi är inte särskilt aktiva enligt mig. Vår huvudfokus är på business och vårt skotska projekt istället.

Något annat som hjälper oss är att vi har en design som är unik. Det finns ett par engelska magasin, bland annat ReCharge och ReNews, som har omnämnt oss och som tycker att vi har en med deras ord ”Eye-catching design”. Detta eftersom att den är ny och allt som är nytt drar uppmärksamhet, så kombinationen av att större bolag nämner oss och då magasinen gör att vi har fått lite större uppmärksamhet.

Är det något du själv vill tillägga eller ta upp?

– Nej, vad gäller Sverige har vi haft en mycket bra dialog med bland annat energiministern och det är inte för sent för Sverige att bygga någon form av testpilot, det är det inte.

Nej, och det skulle ni vara intresserade av i så fall?

– Absolut, det finns fortfarande möjligheter för ett industriellt teknologiskt konsortium att i Sverige bygga en testpilot och vara med i den globala utvecklingen, det är inte för sent än. Vi har i Sverige allt vi behöver för att bygga en vindfabrik som en demonstratoranläggning med svensk teknologi. Det vore häftigt om det skulle bli av någon dag!

Tack till Maurice Jenkens, Hexicon som tagit sig tid att svara på frågorna.

Vill du vara med i artikelserien eller kontakta Maurice? Skicka ett mail till alexander.hertzberg@ri.se eller besök Hexicons hemsida för mer information!

Tidigare delar av artikelserien:

Del 1 – BPAB

Del 2  Seatwirl