När Energimyndigheten förra veckan levererade sin rapport ”Havsbaserad vindkraft – En analys av samhälsekonomi och marknadspotential” var detta nämligen rubriken: Att havsbaserad vindkraft är viktig. På sikt.
Det kan jag, som har varit med och skrivit ”Vindenergi till havs – ett industriperspektiv” hålla helt med om. Att havsbaserad vindkraft är viktig. Både idag och på sikt. Dock, vad menar ”på sikt” och vad betyder det? Vad betyder det för industriutvecklingen i Sverige? Vad betyder det för Sveriges och Europas ambitioner till en allt större andel förnybar elproduktion? Vad betyder det i chanser – tagna som missade?
I en artikel i allmänna pressen som skulle syfta till att utbilda allmänheten skulle man nu kunna beskriva hur lång tid det tar från att välja en fysisk plats till att vindkraftverken är i drift, hur komplex processen är, hur pass mycket el som skulle kunna levereras nära storstäderna, vilka industrier skulle få ett uppsving av detta. Men dem som läser här vet nog så bra. Och det vet rapportförfattarna på Energimyndigheten också.
Problemet verkar vara att det är svårt för Energimyndigheten att tydligt argumentera för en industrisatsning som levererar storskalig förnybar energi till Sverige och till Europa. Det är svårt i en komplex värld att argumentera för modiga och långsiktiga initiativ som dessutom alltid påverkas av och påverkar systemet utanför landets gränser. Vad det beror på kan jag bara spekulera kring; kanske är uppdraget att värna om energiförsörjningen i Sverige för avgränsat eller tolkas i för stränga ramar; kanske är den Europeiska Energiunionen inte tillräckligt definierad för att satsa på energiförsörjning för hela Europa; antagligen finns det en mängd faktorer.
Vad kan vi gemensamt göra för att skapa möjligheter nu och för framtiden? Vi vet att marknaden för havsbaserad vindkraft kommer att fortsätta i en årlig nybyggnadstakt på nästan 3 000 MW per år enbart i Europa (enligt Europeiska branschorganisationen WindEurope). Dessutom har USA precis driftsatt sin första havsbaserade vindpark och på många håll i Asien har det installerats flitigt, beroende på region med europeisk inblandning eller utan, och det kommer att fortsätta. I vårt närområde händer följande: Tyskland bygger vidare i Östersjön, Polen med Polenergia vill installera 1.2 GW fram till 2026, Finland har valt att satsa på forskning och utveckling genom att med demonstrationsprojektet Tahkuluoto finna de bästa formerna för att bygga så kostnadseffektivt som möjligt med den senaste tekniken. Litauen och Estland står i startgroparna och vill komma igång för att minska sitt energiberoende från Ryssland. Det gäller att koncentrera sig på dessa etablerade och nya marknader, deras befintliga och framtida behov, skaffa partner och på så sätt skaffa sig en ingång och en reputation. Överallt kommer fortsatt fokus att vara fortsatt kostnadsreduktion per MW, främst genom större turbiner men också genom större och mindre innovationer som reducerar antingen investeringskostnader eller driftkostnader. Det är fortsatt dem innovationerna som har pekats ut i ”Vindenergi till havs” som kommer att utveckla, både tekniken och hela branschen successivt.
När nu de flesta länder vid Östersjön tar sig till sina startblock gäller det att vara förberedd om man vill vara med i loppet. Det är nu Europa kommer börja betrakta Östersjöregionen som en samlad potential för förnybar elproduktion, det är nu en ökad efterfråga kan pressa stora leverantörer att göra Östersjöspecifika anpassningar, det är nu – och främst för att det inte är givet att det finns ett generöst stödsystem – den havsbaserade vindkraften kan gå ännu ett steg längre och skörda ännu mer kostnadssänkningspotential genom att bygga i områden med mindre extremvindar och extremvågor. Det är nu vi genom utveckling och innovationer lägger grunden för att skörda ännu mer grön energi till havs, även i områden med både is och ett kallare klimat.
Och jag är övertygad om att det första projekt inom havsbaserad vindkraft som byggs utan subventioner inte är långt bort. Det kommer att hända snart – inte på sikt.
Utmaningen ligger helt i att denna utveckling inte bara ska gå förbi industrin och näringslivet runt de mellersta och norra delarna av Östersjön. Det är en särskild roll för företagen att söka sig in i en marknad med stora investeringsvolymer och risken att agera till havs, där det i över tio år har utvecklats tydliga industrier, samarbeten, kluster i starka regioner i länderna kring Nordsjön, där subventioner möjliggjorde en stark uppstart genom en egen hemmamarknad. Marknaden har dessutom konsoliderats i alla led och stora företag har därmed ytterligare förstärkt sin position.
Vad behöver Sverige nu?
Vår tekniknation med stark marin verksamhet behöver ta tillvara på den befintliga kompetensen. Vi behöver förbereda och bygga om hamnar, så att dessa kan hantera fundament och turbiner av 8- till 10-MW-klassen och tillhörande installationsfartyg. Vi behöver hitta innovativa fundamentslösningar, som går att producera och framförallt installera på ett kostnadseffektivt sätt. Vi behöver utveckla lösningarna, som hanterar packis och drivis på strukturer och eventuellt kablar men också säkerställer tillgängligheten och driftsäkerheten på hela parken. Vi behöver modeller, som möjliggör elproduktion och -försäljning över landets gränser mellan vindparker och etablera ett förgrenat nät till havs.
Vi behöver göra detta för att ta chansen för svensk industriutveckling inom branschen för förnybar energi. Möjligheterna finns i Östersjön. På sikt finns ett behov – enligt slutsatserna i Energimyndighetens rapport – också i Sverige när storskalig elproduktion måste ersättas. På sikt ska anläggningar runt Östersjön kunna leverera storskalig förnybar el till Europa inom ramen för en Europeisk Energiunion. Förberedelserna börjar nu för att svenska företag ska kunna leverera.
Tanja Tränkle, WP-ledare Havsbaserad vindkraft
Energimyndighetens rapport finns i sin helhet att läsa här: http://www.energimyndigheten.se/nyhetsarkiv/2017/havsbaserad-vindkraft-viktigt-pa-sikt/